Socialistiska utopier, amerikanska ekokollektiv m.m.
De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden och produktionsutveckling. Klasskamp och vetenskapligt anlagd teori behövdes för att på sikt skapa det efterlängtade lyckosamhället.
Under andra hälften av 1800-talet blev det kommunistiska manifestet (1848) riktningsgivande för industrisamhällets radikala krafter. Den utopiska socialismen kom att betraktas som diffus och drömsk och förpassades till historiens bakgård.
Men marxisternas hårda dom över den utopiska socialismen, med företrädare som Robert Owen, Saint-Simon och Fourier, har på senare år allt mer börjat ifrågasättas. Marxister som Ernst Bloch och Herbert Marcuse (en av 68-rörelsens ikoner) vände sig mot svartmålningen av de tidiga socialistiska tänkarna, och med tiden har fler och fler börjat framhålla den utopiska dimensionen i allt socialistiskt tänkande och poängtera hur viktig den faktiskt är.
Men faktiskt insåg ju även Marx att varje verk existerar ideellt innan det realiseras. Och Ernst Bloch har i verk som ”Geist der Utopie” och ”Das Prinzip Hoffnung” framlagt det utopiska tänkandets teori, där själva drömmandet om en förändring ges en viktig plats.
Skrapa lite på exempelvis vänsterparti, miljöparti och socialdemokrati: visst finns där visioner som vetter åt den utopiska socialismen. Detsamma gäller för övrigt kristendomen: lyft fram Jesus bergspredikan – och med ens utbreder sig ideal som liknar den utopiska socialismens. Faktum är, att om den urkristna läran realiserades skulle vi få ett socialistiskt mönstersamhälle – men betecknande nog händer det nästan aldrig att präster lägger ut texten på det sättet.
*
Över huvud taget kan ifrågasättas varför just det tidiga 1800-talets socialistiska idéer skulle betecknas som ”utopiska” – bara för att Marx och Engels gjorde det. Man kan lika gärna påstå att allt politiskt tänkande till väsentlig del är utopiskt.
I början av 1800-talet hävdade Robert Owen att kapitalismen var ett så ineffektivt system att socialistiskt organiserade alternativ med lätthet skulle kunna konkurrera ut den (jämför de kooperativa idéernas framsteg inom svensk arbetarrörelse för hundra år sedan). Owen förordade upprättandet av socialistiska kollektiv och etablerade även själv ett sådant: New Harmony.
Den här sortens små idealsamhällen – enklaver av alternativa livsformer – har alltsedan dess utövat en stor lockelse på människor. Försök att inrätta experimentella levnads- och produktionssätt har faktiskt – i skuggan av den breda samhällsutvecklingen – pågått oavbrutet sedan tidigt 1800-tal.
Den utopiska socialismen lever alltså vidare – trots att den under andra hälften av 1800-talet mer eller mindre skyldes av Marx och Engels kommunism. Den utopiska socialismen har överlevt på många sätt: i kollektiv som velat realisera ett slags urkristendom; i litterära utopier; i politiska rörelser som autonomism och ungsocialism; och hos tänkare som William Morris och Edward Bellamy. Och den utopiska socialismen har överlevt tack vare hippierörelsen och 1970-talets alla gröna vågen-experiment. Och nu, i början av 2000-talet, har den utopiska socialismen fått sig ytterligare en skjuts framåt, i ljuset av finanskris och hotande klimatkatastrof.
*
”Utopi”, bildat av grekiskans ”ou”, icke, och ”topos”, plats, betyder ”ingenstans”. Begreppet har använts för att beskriva idealstater av olika slag och myntades genom Thomas Mores år 1516 utkomna roman ”Utopia”, som ju blev stilbildande för senare försök i genren. More beskriver en idealstat, belägen på en avlägsen ö, där social rättvisa är högsta mål.
I Sverige har enstaka litterära utopier publicerats – bland annat vänersborgprästen Fredrik Rådbergs ”Friedland”, som utkom 1839. Fredrik Rådberg, född revolutionsåret 1789, nöjde sig inte med att predika de kristna idealen utan ville även se dem förverkligade: samhället borde enligt honom realisera urkristendomen och dess idéer om egendomsgemenskap. Rådbergs idéer grundas på en radikal tolkning av kristendomen, som, inskärper han, ”är så mycket mer än blott gudstjänster”: kristendomen är ”samhällslifvets rot och kärna”.
Mer kända litterära utopier är exempelvis Tomasso Campanellas Solstaten, 1602, Johann Valentin Andreaes Chritsianopolis, 1619, och Francis Bacons Det nya Atlantis, 1627. Bland socialistiska utopier publicerade under 1800-talet kan nämnas Robert Owens A New View of Society, 1813, Charles Fouriers Le Nouveau monde industriel et sociétaire, 1827 (här beskrivs ett kooperativt samhällssystem där invånarna bor i självstyrande ”falangstärer”; Fourier influerade även Pariskommunen 1848), Etienne Cabets Resan till Ikarien, 1840 (Cabet försökte senare realisera sina ideal i en koloni i USA) och William Morris Nytt från en ny värld, 1890, där Morris propagerar för hantverk och en naturlig livsstil.
Nämnas kan också den amerikanske författaren Ernest Callenbachs Ekotopia, 1975, som beskriver ett ekologiskt framtidssamhälle i Kalifornien.
Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson ger en intressant av utopiskt tänkande i sin bok Fantasin till makten, 2004, med underrubriken ”Utopiska idéer i Västerlandet under femhundra år”.
*
Författaren Eyvind Johnson fascinerades starkt av den utopiska socialismen. Helst såg han att den baserades på Peter Krapotkins läror och på frihetlig anarkosyndikalism.
Också den samhällskritiske filosofen Noam Chomsky lovordar anarkosyndikalismen. I boken Att förstå makten (Ordfront, 2007) skriver Chomsky: ”Anarkosyndikalismen är en form av frihetlig socialism som en kort tid praktiserades i vissa spanska regioner under revolutionen och inbördeskriget 936, tills den krossades genom samtidiga insatser av Sovjetunionen, västmakterna och fascisterna. Jag tror att det är ungefär så långt som människorna hittills har kommit i sina försök att förverkliga dessa libertära principer, som enligt min uppfattning är de riktiga.”
I nämnda bok fastslår Chomsky: ”Om man ser på vad som verkligen hände med de olika försök till frihetlig socialism som förekommit världen runt, har koncentrationen av tvång och våld i de situationerna helt enkelt varit sådan att vissa resultat var praktiskt taget garanterade, och att följaktligen alla spirande försök till kooperativ arbetarstyrning helt enkelt har krossats. Det har i själva verket gjorts försök i den riktningen under hundratals år – problemet är att de regelmässigt blivit utplånade. Och det har ofta skett med våld.”
Den förste anarkist som försökte omsätta sina tankar i praktik var förmodligen Josiah Warren (1798—1874). År 1833 hade han grundat den anarkistiska tidskriften The Peaceful Revolutionist. Tretton år senare deltog han i grundläggandet av kolonin Utopia, där inom kort hundratals människor hade bosatt sig, de flesta sysselsatta med träindustri. Kolonin kallades även ”Trialville”, försöksstaden. Marken ägdes gemensamt, privat egendom var tillåten. Experimentet fortgick flera decennier; därefter återgick området till att bli ett ”vanligt” samhälle – dock med vissa kvardröjande kooperativa inslag. Josiah Warren startade ytterligare en koloni, Modern times, där han bland annat experimenterade med en alternativ valuta, baserad på arbetstid. Istället för dollarsedlar fick invånarna ”labour notes”, vilkas värde motsvarade ett visst antal arbetade timmar.
I förordet till Utopier i verkligheten (1885) skriver August Strindberg att mänskligheten borde återgå till ett tillstånd ”då vi voro mera och bättre rustade för tillvaron”. Denna återgång är icke en »tillbakagång», och
vi behöva icke bli olyckligare därför, lika litet som musslan är olyckligare än snigeln.”
Strindberg fortsätter: ”Vad är samhället? En exploatering. I överklass, de exploaterande, och underklass, de exploaterade, ligger samhällets hemlighet. Däri ligger även källan till urartningen. De tärande försvagas av för litet arbete och de närande av för mycket. Underklassen har hittills sprängt sig i sin fåfänga ävlan att stiga till överklass. Nu vill den i stället avskaffa en tärande överklass och nu är den på rätta vägen.”
Den utopiske socialisten Nils Herman Quiding (1808—1886) utgav, under pseudonym, det omfattande bokverket Slutliqvid med Sveriges lag. I fyra volymer ger han där sin vision av ett rättvist samhälle: en idealstat utan privat äganderätt och med jämställdhet mellan män och kvinnor. August Strindberg tog starka intryck av Quding och skrev senare själv en utopisk samhällsskildring, i novellen ”De lycksaliges ö” (publicerad i Svenska öden och äventyr, 1890). Även socialdemokraten och senare regeringschefen Hjalmar Branting entusiasmerades av Qudings sociala utopi.
*
Det tidiga 1800-talet innebar en formidabel guldålder för socialistiska teorier. Den franska revolutionen hade inneburit en viktig stimulans; därtill kom att industrisamhällets avigsidor blev allt tydligare. Många arbetade under slavliknande förhållanden.
Henri de Saint-Simon, som var 29 år gammal 1789 när den franska revolutionen bröt ut, är en av de mest kända utopiska socialisterna. Hans teorier, saintsimonismen, utvecklades sedermera av såväl Auguste Comte som Emile Durkheim. Även Barthélemy Prosper Enfantin (1796—1864) kom att företräda saintsimonismen. Precis som den senare hippierörelsen förordade Enfantin ”fri kärlek”. Han ledde en sekt där människorna skulle slippa ”äktenskapets tyranni”.
Den tidigare nämnde engelsmannen Robert Owen, född 1771, var en paradoxernas man: en rik industriägare som drömde om att skapa ett paradis för arbetare. Till viss del kan han påminna om ”humana” brukspatroner i 1800-talets Sverige som månade om arbetarna – samtidigt som de utnyttjades hårt. Hans ”idealsamhälle” New Harmony blev inte särskilt långlivat.
En märklig utopist är Edward Bellamy, som 1888 utgav romanen Looking Backward. Huvudpersonen faller i djup sömn år 1887 – och vaknar upp år 2000 i ett USA som förvandlats till ett socialistiskt paradis…
I det under 1800-talet glest bebyggda USA, där det var lätt att förvärva mark, ibland till och med gratis, uppstod under 1800-talet mängder av allehanda små utopier. Till stor del handlade det om förföljda religiösa grupper som lämnade Europa för att i stället bygga upp nya samhällen på den amerikanska kontinenten.
Amishfolket, ursprungligen en reformert kristen gruppering i Schweiz, hade redan på 1700-talet börjat bilda självförsörjande lokalsamhällen i bl.a. Pennsylvania. Amishgrupperna kan visserligen knappast betraktas som utopister i gängse mening. År 2009 framstår deras förindustriella jordbrukarsamhällen likväl – ironiskt nog – som ett slags förverkligade utopier.
I 1800-talets USA fanns mängder av socialistiskt färgade småsamhällen – här några exempel.
Brook Farm i Massachusets, grundat 1841, med romanförfattaren Nathaniel Hawthorne som viktig inspiratör. Gården omvandlades efter några år till ett kooperativ i Fouriers anda, men efter ytterligare en tid kollapsade samarbetet. Några av medlemmarna anlade då en ny koloni: Fruitlands. Nathaniel Hawthorne skrev senare en bok baserad på erfarenheterna från Brook Farm: The Blithedale Romance, 1852. I dag är hela markområdet – ironiskt nog – omgjort till en kyrkogård.
The Amana Colonies, Iowa, bildat1855. En grupp tyska protestanter försökte här etablera ett idealsamhälle, baserat på hantverksarbete och tillämpning av urkristendomens socialistiska tankeinnehåll. Kolonin fungerade fram till 1932, då den gick under till följd av den allmänna ekonomiska depressionen.
The Llano del Rio Cooperative Colony. Samtidigt som första världskriget bröt ut anlades detta socialistiska mönstersamhälle, i Mojaveöknen norr om Los Angeles. Experimentet upphörde på grund av problem med vattenförsörjningen. Invånarna köpte då mark i Louisiana och grundade en ny koloni, New Llane, som fortsatte till 1939 (samma år som nästa världskrig bröt ut). I början av 1930-talet fick den engelske författaren Aldous Huxley se ruinerna som återstod av den ursprungliga kolonin; intryck som han bar med sig vid skrivandet av Brave New World (Du sköna nya värld), 1932.
Aldous Huxley blev för övrigt en viktig förebild för många i den radikala 68-generationen. Under 1970- och 1980-talen vimlade USA av små hippie-enklaver där hundratusentals ungdomar försökte förverkliga idealen från ”summer of love”. Allt under mantrat ”love, peace and understanding”.
Från och med 1980-talet nybildades ytterst få alternativsamhällen i USA. Under lång tid såg det mörkt ut för samhällsexperiment av detta slag. Men nu på 2000-talet, och till stor del som en följd av miljödebatten och klimatfrågan, har intresset ökat igen. År 1992 var antalet radikala ”communities” nere i 300, men 2007 noterades en tredubbling: 900.
Trenden just nu går mot ekologiskt inriktade kollektiv Så kallade ”eco-villages”, med varierande grad av kollektiva och kooperativa livsformer, ökar kraftigt. I denna kategori finns dessutom en rik underflora – bland annat ”veganska, antikapitalistiska” kolonier.
”I takt med att fler och fler amerikanare upplever främlingskap och alienation i det moderna samhället blir sådana här alternativ allt mer attraktiva”, förklarar Laird Schaub, grundare av Sandhill Farm i Missouri.
Enligt en nyligen gjord uppskattning lever nu långt över 100 000 av USA:s medborgare i alternativa, mer eller mindre utopiskt anlagda småsamhällen och kolonier.
”Anledningen till att vi byggde det här minisamhället var att vi vill skapa en förebild, ungefär som ett levande laboratorieexempel.” Så säger Liz Walker, en av grundarna 1991 av ”Eco Village” i staten New York. Kolonin har i dag 160 medlemmar. Här satsas bland annat på energisnålt boende. Invånarna använder sig av långt mindre än hälften av genomsnittsamerikanen. Beslut som rör samhället tas i stormöten, där konsensus är viktigare än majoritetsbeslut.
I dag har ”Eco Village” (läs mer på www.ecocillage.ithaca.ny.us) blivit en populär förebild; liknande ”communities” uppstår nu runtom i USA. Några unga judar, tillhörande den sionistiska socialistiska organisationen ”Hashomer Hatzair”, blev så inspirerade att de nyligen etablerat en filial i Brooklyn, där de vill förverkliga kibbutzrörelsens ursprungligen socialistiska ideal. En av de uttalade förhoppningarna är att ”bryta ner kapitalismen”, deklarerar en av Brooklyn-kolonins unga medlemmar, Daniel Roth.
Den amerikanska organisationen ”Fellowship for Intentional Community” ger på sin hemsida en bred förteckning av alternativa communities, som representerar ett brett spektrum av allehanda kollektivistiska visioner. För ytterligare information kan nämnas boken ”Seeds of the Kingdom; Utopian Communities in the Americas”, skriven av en författare med det svenskklingande namnet Anna Peterson. En bra internetadress är www.nica.org. Också organisationen ”Network for a New Culture” är bra informationskälla.
Här några exempel på alternativa communities i dagens USA.
Drop City, Colorado. En av de allra första hippiekolonierna, grundad 1965. Efter tolv år övergavs den med tiden ganska stora bosättningen. Marken såldes till en boskapsfarmare i trakten. Av själva kolonin kvarstod länge en ”spökstad”. Åren kring 1970 var denna sammanslutning av ”drop outs” mycket omtalad och liknande communities uppstod snart sagt överallt. Några av de hippiekolonier som grundades med Drop City som förebild lever vidare än i dag; exempelvis Taos i New Mexiko.
Twin Oaks Community, Virginia. Etablerat 1967. De numera ungefär hundra medlemmarna delar solidariskt alla inkomster och äger kollektivt alla resurser. Ledorden är jämlikhet, ekologi och ickevåld. De vuxna är ålagda att arbeta 42 timmar i veckan inom kolonins verksamheter. I gengäld får man mat och husrum samt lite fickpengar. Webbsida: www.twinoaks.org
The Farm, Tennessee. Grundades 1971 och bebos i dag av 200 personer (att jämföra med 1 200 toppåret 1982). Medlemmarna i The Farm bedriver ekologiskt jordbruk och eftersträvar låg konsumtion. Kolonins invånare säger sig eftersträva ett rikt livsinnehåll men inom ett samhälle där man bryr sig om varandra. Eller med gruppens egna ord: ”We want, by action and example, to have a positive effect on the world.” På 1970-talet inspirerade The Farm till liknande sammanslutningar inte bara runtom I USA utan också i Kanada, Guatemala, Bangladesh, Irland… Fram till 1983 var The Farm strikt kollektivistiskt, därefter har det omvandlats till ett kooperativ. Webbadress: www.thefarmcommunity.com
Breitenbus Hot Springs, Oregon. Etablerades 1977. Här bor ett hundratal vuxna och barn, flertalet arbetar med ekologiskt inriktat jordbruk, som bedrivs i kooperativ form.
Brave New Mountain, Washington. Kolonin är under bildande; nyligen har ett stort markområde köpts in. Betonar människors olikhet och att man kan välja kollektiva lösningar av många skäl men understryker samtidigt att ett boende av detta slag ger många fördelar när det gäller resursutnyttjande och möjligheter för den enskilde. Brave New Mountain välkomnar ”självständiga individer och familjer som söker en community som eftersträvar intelligenta helhetslösningar”.
Cerro Gordo Ecovillage, Oregon. På ett vidsträckt område har här anlagts en stad som på sikt ska kunna rymma 2 500 människor. Ambitionen är att skapa ett självförsörjande minisamhälle, baserat på kooperativ verksamhet.
*
Socialistiskt färgade minisamhällen finns förstås inte bara i USA utan mer och mer i hela världen. Ett framgångsrikt exempel i Tyskland är ”Zegg”, inrättat 1991 i Belzig. ”Zegg” erbjuder gemenskap och ekologiskt tänkande som motvikt till ”marknadsekonomisk kris och klimatkatastrof”. Som så många andra communities välkomnar Zegg besökare. Webbplats: www.zegg.de
I Köpenhamn finns det välkända Christiania: en kollektiv dröm från hippietiden som dock får det allt svårare att överleva samtidens Danmark: myndigheterna vill etappvis ”normalisera” området. ”Fristaden” Christiania tillkom 1971 då ett antal hippies ockuperade ett övergivet militärområde. Självstyre, gemenskap och ekologiskt tänkande har prioriterats. En annan dansk enklav är exempelvis ”Hippie camp” utanför Forstrup, med dryga femtiotalet invånare. Honnörsorden på denna nästan självförsörjande gård, som attraherar många konstnärer, är ”vänskap och respekt”. På Hippie Camp lever 1970-talet vidare, som i en bubbla av tid.
Från och med 1970-talet uppstod även i Sverige många kollektiv – i kölvattnet av 68-radikalismen, hippierörelsen och gröna vågen-trenden. Utanför Torsby fanns Torfolk, dit man inte tilläts köra fram ens med bil, och i Skåne fanns – och finns fortfarande – kollektivet Moder Jord (en av förebilderna för Lukas Moodysons samtidigt både inkännande och lite satiriska film Tillsammans). Ett av de större projekten var Skogsnäskollektivet i Ramsele, där en hel by 1973 befolkades av människor som ville förverkliga drömmen om ett alternativt liv. Kooperativet fortlever än i dag.
För den som vill botanisera i utbudet av kollektiv i 2009 års Sverige rekommenderas Internetsidan ”Kollektivhus och ekobostäder i Sverige”.
Till sist några asiatiska projekt med utopiska förtecken.
Toysato, Japan: en koloni bestående av cirka 700 personer och en av många communities som ingår i ”Yamagishi”-rörelsen, som propagerar för självförsörjande lokalsamhällen inriktade på jordbruk och där idealet på sikt är att bryta sig ur penningekonomin. Yamagishi-inspirerade communities finns även i Australien, Korea, Brasilien och Schweiz. Mer information på www.yamagishi.or.jp/en
Ett enormt projekt – som på sätt och vis kan återkopplas till 1800-talets socialistiska utopier – är det pågående byggandet av Dongtan, ”världens första ekostad”. Området, stort som Manhattan, ska bli självförsörjande och miljövänligt. Solpaneler, vindkraftverk och biogas från avfall ska producera värme och el. ”Vi har tagit fram det bästa som finns inom miljöteknik och samlat det här”, säger Sally Quigg, som arbetar för Arup, en brittisk ingenjörsbyrå som tillsammans med ett investmentbolag i Shanghai projekterat Dongtan.
Under andra hälften av 1800-talet blev det kommunistiska manifestet (1848) riktningsgivande för industrisamhällets radikala krafter. Den utopiska socialismen kom att betraktas som diffus och drömsk och förpassades till historiens bakgård.
Men marxisternas hårda dom över den utopiska socialismen, med företrädare som Robert Owen, Saint-Simon och Fourier, har på senare år allt mer börjat ifrågasättas. Marxister som Ernst Bloch och Herbert Marcuse (en av 68-rörelsens ikoner) vände sig mot svartmålningen av de tidiga socialistiska tänkarna, och med tiden har fler och fler börjat framhålla den utopiska dimensionen i allt socialistiskt tänkande och poängtera hur viktig den faktiskt är.
Men faktiskt insåg ju även Marx att varje verk existerar ideellt innan det realiseras. Och Ernst Bloch har i verk som ”Geist der Utopie” och ”Das Prinzip Hoffnung” framlagt det utopiska tänkandets teori, där själva drömmandet om en förändring ges en viktig plats.
Skrapa lite på exempelvis vänsterparti, miljöparti och socialdemokrati: visst finns där visioner som vetter åt den utopiska socialismen. Detsamma gäller för övrigt kristendomen: lyft fram Jesus bergspredikan – och med ens utbreder sig ideal som liknar den utopiska socialismens. Faktum är, att om den urkristna läran realiserades skulle vi få ett socialistiskt mönstersamhälle – men betecknande nog händer det nästan aldrig att präster lägger ut texten på det sättet.
*
Över huvud taget kan ifrågasättas varför just det tidiga 1800-talets socialistiska idéer skulle betecknas som ”utopiska” – bara för att Marx och Engels gjorde det. Man kan lika gärna påstå att allt politiskt tänkande till väsentlig del är utopiskt.
I början av 1800-talet hävdade Robert Owen att kapitalismen var ett så ineffektivt system att socialistiskt organiserade alternativ med lätthet skulle kunna konkurrera ut den (jämför de kooperativa idéernas framsteg inom svensk arbetarrörelse för hundra år sedan). Owen förordade upprättandet av socialistiska kollektiv och etablerade även själv ett sådant: New Harmony.
Den här sortens små idealsamhällen – enklaver av alternativa livsformer – har alltsedan dess utövat en stor lockelse på människor. Försök att inrätta experimentella levnads- och produktionssätt har faktiskt – i skuggan av den breda samhällsutvecklingen – pågått oavbrutet sedan tidigt 1800-tal.
Den utopiska socialismen lever alltså vidare – trots att den under andra hälften av 1800-talet mer eller mindre skyldes av Marx och Engels kommunism. Den utopiska socialismen har överlevt på många sätt: i kollektiv som velat realisera ett slags urkristendom; i litterära utopier; i politiska rörelser som autonomism och ungsocialism; och hos tänkare som William Morris och Edward Bellamy. Och den utopiska socialismen har överlevt tack vare hippierörelsen och 1970-talets alla gröna vågen-experiment. Och nu, i början av 2000-talet, har den utopiska socialismen fått sig ytterligare en skjuts framåt, i ljuset av finanskris och hotande klimatkatastrof.
*
”Utopi”, bildat av grekiskans ”ou”, icke, och ”topos”, plats, betyder ”ingenstans”. Begreppet har använts för att beskriva idealstater av olika slag och myntades genom Thomas Mores år 1516 utkomna roman ”Utopia”, som ju blev stilbildande för senare försök i genren. More beskriver en idealstat, belägen på en avlägsen ö, där social rättvisa är högsta mål.
I Sverige har enstaka litterära utopier publicerats – bland annat vänersborgprästen Fredrik Rådbergs ”Friedland”, som utkom 1839. Fredrik Rådberg, född revolutionsåret 1789, nöjde sig inte med att predika de kristna idealen utan ville även se dem förverkligade: samhället borde enligt honom realisera urkristendomen och dess idéer om egendomsgemenskap. Rådbergs idéer grundas på en radikal tolkning av kristendomen, som, inskärper han, ”är så mycket mer än blott gudstjänster”: kristendomen är ”samhällslifvets rot och kärna”.
Mer kända litterära utopier är exempelvis Tomasso Campanellas Solstaten, 1602, Johann Valentin Andreaes Chritsianopolis, 1619, och Francis Bacons Det nya Atlantis, 1627. Bland socialistiska utopier publicerade under 1800-talet kan nämnas Robert Owens A New View of Society, 1813, Charles Fouriers Le Nouveau monde industriel et sociétaire, 1827 (här beskrivs ett kooperativt samhällssystem där invånarna bor i självstyrande ”falangstärer”; Fourier influerade även Pariskommunen 1848), Etienne Cabets Resan till Ikarien, 1840 (Cabet försökte senare realisera sina ideal i en koloni i USA) och William Morris Nytt från en ny värld, 1890, där Morris propagerar för hantverk och en naturlig livsstil.
Nämnas kan också den amerikanske författaren Ernest Callenbachs Ekotopia, 1975, som beskriver ett ekologiskt framtidssamhälle i Kalifornien.
Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson ger en intressant av utopiskt tänkande i sin bok Fantasin till makten, 2004, med underrubriken ”Utopiska idéer i Västerlandet under femhundra år”.
*
Författaren Eyvind Johnson fascinerades starkt av den utopiska socialismen. Helst såg han att den baserades på Peter Krapotkins läror och på frihetlig anarkosyndikalism.
Också den samhällskritiske filosofen Noam Chomsky lovordar anarkosyndikalismen. I boken Att förstå makten (Ordfront, 2007) skriver Chomsky: ”Anarkosyndikalismen är en form av frihetlig socialism som en kort tid praktiserades i vissa spanska regioner under revolutionen och inbördeskriget 936, tills den krossades genom samtidiga insatser av Sovjetunionen, västmakterna och fascisterna. Jag tror att det är ungefär så långt som människorna hittills har kommit i sina försök att förverkliga dessa libertära principer, som enligt min uppfattning är de riktiga.”
I nämnda bok fastslår Chomsky: ”Om man ser på vad som verkligen hände med de olika försök till frihetlig socialism som förekommit världen runt, har koncentrationen av tvång och våld i de situationerna helt enkelt varit sådan att vissa resultat var praktiskt taget garanterade, och att följaktligen alla spirande försök till kooperativ arbetarstyrning helt enkelt har krossats. Det har i själva verket gjorts försök i den riktningen under hundratals år – problemet är att de regelmässigt blivit utplånade. Och det har ofta skett med våld.”
Den förste anarkist som försökte omsätta sina tankar i praktik var förmodligen Josiah Warren (1798—1874). År 1833 hade han grundat den anarkistiska tidskriften The Peaceful Revolutionist. Tretton år senare deltog han i grundläggandet av kolonin Utopia, där inom kort hundratals människor hade bosatt sig, de flesta sysselsatta med träindustri. Kolonin kallades även ”Trialville”, försöksstaden. Marken ägdes gemensamt, privat egendom var tillåten. Experimentet fortgick flera decennier; därefter återgick området till att bli ett ”vanligt” samhälle – dock med vissa kvardröjande kooperativa inslag. Josiah Warren startade ytterligare en koloni, Modern times, där han bland annat experimenterade med en alternativ valuta, baserad på arbetstid. Istället för dollarsedlar fick invånarna ”labour notes”, vilkas värde motsvarade ett visst antal arbetade timmar.
I förordet till Utopier i verkligheten (1885) skriver August Strindberg att mänskligheten borde återgå till ett tillstånd ”då vi voro mera och bättre rustade för tillvaron”. Denna återgång är icke en »tillbakagång», och
vi behöva icke bli olyckligare därför, lika litet som musslan är olyckligare än snigeln.”
Strindberg fortsätter: ”Vad är samhället? En exploatering. I överklass, de exploaterande, och underklass, de exploaterade, ligger samhällets hemlighet. Däri ligger även källan till urartningen. De tärande försvagas av för litet arbete och de närande av för mycket. Underklassen har hittills sprängt sig i sin fåfänga ävlan att stiga till överklass. Nu vill den i stället avskaffa en tärande överklass och nu är den på rätta vägen.”
Den utopiske socialisten Nils Herman Quiding (1808—1886) utgav, under pseudonym, det omfattande bokverket Slutliqvid med Sveriges lag. I fyra volymer ger han där sin vision av ett rättvist samhälle: en idealstat utan privat äganderätt och med jämställdhet mellan män och kvinnor. August Strindberg tog starka intryck av Quding och skrev senare själv en utopisk samhällsskildring, i novellen ”De lycksaliges ö” (publicerad i Svenska öden och äventyr, 1890). Även socialdemokraten och senare regeringschefen Hjalmar Branting entusiasmerades av Qudings sociala utopi.
*
Det tidiga 1800-talet innebar en formidabel guldålder för socialistiska teorier. Den franska revolutionen hade inneburit en viktig stimulans; därtill kom att industrisamhällets avigsidor blev allt tydligare. Många arbetade under slavliknande förhållanden.
Henri de Saint-Simon, som var 29 år gammal 1789 när den franska revolutionen bröt ut, är en av de mest kända utopiska socialisterna. Hans teorier, saintsimonismen, utvecklades sedermera av såväl Auguste Comte som Emile Durkheim. Även Barthélemy Prosper Enfantin (1796—1864) kom att företräda saintsimonismen. Precis som den senare hippierörelsen förordade Enfantin ”fri kärlek”. Han ledde en sekt där människorna skulle slippa ”äktenskapets tyranni”.
Den tidigare nämnde engelsmannen Robert Owen, född 1771, var en paradoxernas man: en rik industriägare som drömde om att skapa ett paradis för arbetare. Till viss del kan han påminna om ”humana” brukspatroner i 1800-talets Sverige som månade om arbetarna – samtidigt som de utnyttjades hårt. Hans ”idealsamhälle” New Harmony blev inte särskilt långlivat.
En märklig utopist är Edward Bellamy, som 1888 utgav romanen Looking Backward. Huvudpersonen faller i djup sömn år 1887 – och vaknar upp år 2000 i ett USA som förvandlats till ett socialistiskt paradis…
I det under 1800-talet glest bebyggda USA, där det var lätt att förvärva mark, ibland till och med gratis, uppstod under 1800-talet mängder av allehanda små utopier. Till stor del handlade det om förföljda religiösa grupper som lämnade Europa för att i stället bygga upp nya samhällen på den amerikanska kontinenten.
Amishfolket, ursprungligen en reformert kristen gruppering i Schweiz, hade redan på 1700-talet börjat bilda självförsörjande lokalsamhällen i bl.a. Pennsylvania. Amishgrupperna kan visserligen knappast betraktas som utopister i gängse mening. År 2009 framstår deras förindustriella jordbrukarsamhällen likväl – ironiskt nog – som ett slags förverkligade utopier.
I 1800-talets USA fanns mängder av socialistiskt färgade småsamhällen – här några exempel.
Brook Farm i Massachusets, grundat 1841, med romanförfattaren Nathaniel Hawthorne som viktig inspiratör. Gården omvandlades efter några år till ett kooperativ i Fouriers anda, men efter ytterligare en tid kollapsade samarbetet. Några av medlemmarna anlade då en ny koloni: Fruitlands. Nathaniel Hawthorne skrev senare en bok baserad på erfarenheterna från Brook Farm: The Blithedale Romance, 1852. I dag är hela markområdet – ironiskt nog – omgjort till en kyrkogård.
The Amana Colonies, Iowa, bildat1855. En grupp tyska protestanter försökte här etablera ett idealsamhälle, baserat på hantverksarbete och tillämpning av urkristendomens socialistiska tankeinnehåll. Kolonin fungerade fram till 1932, då den gick under till följd av den allmänna ekonomiska depressionen.
The Llano del Rio Cooperative Colony. Samtidigt som första världskriget bröt ut anlades detta socialistiska mönstersamhälle, i Mojaveöknen norr om Los Angeles. Experimentet upphörde på grund av problem med vattenförsörjningen. Invånarna köpte då mark i Louisiana och grundade en ny koloni, New Llane, som fortsatte till 1939 (samma år som nästa världskrig bröt ut). I början av 1930-talet fick den engelske författaren Aldous Huxley se ruinerna som återstod av den ursprungliga kolonin; intryck som han bar med sig vid skrivandet av Brave New World (Du sköna nya värld), 1932.
Aldous Huxley blev för övrigt en viktig förebild för många i den radikala 68-generationen. Under 1970- och 1980-talen vimlade USA av små hippie-enklaver där hundratusentals ungdomar försökte förverkliga idealen från ”summer of love”. Allt under mantrat ”love, peace and understanding”.
Från och med 1980-talet nybildades ytterst få alternativsamhällen i USA. Under lång tid såg det mörkt ut för samhällsexperiment av detta slag. Men nu på 2000-talet, och till stor del som en följd av miljödebatten och klimatfrågan, har intresset ökat igen. År 1992 var antalet radikala ”communities” nere i 300, men 2007 noterades en tredubbling: 900.
Trenden just nu går mot ekologiskt inriktade kollektiv Så kallade ”eco-villages”, med varierande grad av kollektiva och kooperativa livsformer, ökar kraftigt. I denna kategori finns dessutom en rik underflora – bland annat ”veganska, antikapitalistiska” kolonier.
”I takt med att fler och fler amerikanare upplever främlingskap och alienation i det moderna samhället blir sådana här alternativ allt mer attraktiva”, förklarar Laird Schaub, grundare av Sandhill Farm i Missouri.
Enligt en nyligen gjord uppskattning lever nu långt över 100 000 av USA:s medborgare i alternativa, mer eller mindre utopiskt anlagda småsamhällen och kolonier.
”Anledningen till att vi byggde det här minisamhället var att vi vill skapa en förebild, ungefär som ett levande laboratorieexempel.” Så säger Liz Walker, en av grundarna 1991 av ”Eco Village” i staten New York. Kolonin har i dag 160 medlemmar. Här satsas bland annat på energisnålt boende. Invånarna använder sig av långt mindre än hälften av genomsnittsamerikanen. Beslut som rör samhället tas i stormöten, där konsensus är viktigare än majoritetsbeslut.
I dag har ”Eco Village” (läs mer på www.ecocillage.ithaca.ny.us) blivit en populär förebild; liknande ”communities” uppstår nu runtom i USA. Några unga judar, tillhörande den sionistiska socialistiska organisationen ”Hashomer Hatzair”, blev så inspirerade att de nyligen etablerat en filial i Brooklyn, där de vill förverkliga kibbutzrörelsens ursprungligen socialistiska ideal. En av de uttalade förhoppningarna är att ”bryta ner kapitalismen”, deklarerar en av Brooklyn-kolonins unga medlemmar, Daniel Roth.
Den amerikanska organisationen ”Fellowship for Intentional Community” ger på sin hemsida en bred förteckning av alternativa communities, som representerar ett brett spektrum av allehanda kollektivistiska visioner. För ytterligare information kan nämnas boken ”Seeds of the Kingdom; Utopian Communities in the Americas”, skriven av en författare med det svenskklingande namnet Anna Peterson. En bra internetadress är www.nica.org. Också organisationen ”Network for a New Culture” är bra informationskälla.
Här några exempel på alternativa communities i dagens USA.
Drop City, Colorado. En av de allra första hippiekolonierna, grundad 1965. Efter tolv år övergavs den med tiden ganska stora bosättningen. Marken såldes till en boskapsfarmare i trakten. Av själva kolonin kvarstod länge en ”spökstad”. Åren kring 1970 var denna sammanslutning av ”drop outs” mycket omtalad och liknande communities uppstod snart sagt överallt. Några av de hippiekolonier som grundades med Drop City som förebild lever vidare än i dag; exempelvis Taos i New Mexiko.
Twin Oaks Community, Virginia. Etablerat 1967. De numera ungefär hundra medlemmarna delar solidariskt alla inkomster och äger kollektivt alla resurser. Ledorden är jämlikhet, ekologi och ickevåld. De vuxna är ålagda att arbeta 42 timmar i veckan inom kolonins verksamheter. I gengäld får man mat och husrum samt lite fickpengar. Webbsida: www.twinoaks.org
The Farm, Tennessee. Grundades 1971 och bebos i dag av 200 personer (att jämföra med 1 200 toppåret 1982). Medlemmarna i The Farm bedriver ekologiskt jordbruk och eftersträvar låg konsumtion. Kolonins invånare säger sig eftersträva ett rikt livsinnehåll men inom ett samhälle där man bryr sig om varandra. Eller med gruppens egna ord: ”We want, by action and example, to have a positive effect on the world.” På 1970-talet inspirerade The Farm till liknande sammanslutningar inte bara runtom I USA utan också i Kanada, Guatemala, Bangladesh, Irland… Fram till 1983 var The Farm strikt kollektivistiskt, därefter har det omvandlats till ett kooperativ. Webbadress: www.thefarmcommunity.com
Breitenbus Hot Springs, Oregon. Etablerades 1977. Här bor ett hundratal vuxna och barn, flertalet arbetar med ekologiskt inriktat jordbruk, som bedrivs i kooperativ form.
Brave New Mountain, Washington. Kolonin är under bildande; nyligen har ett stort markområde köpts in. Betonar människors olikhet och att man kan välja kollektiva lösningar av många skäl men understryker samtidigt att ett boende av detta slag ger många fördelar när det gäller resursutnyttjande och möjligheter för den enskilde. Brave New Mountain välkomnar ”självständiga individer och familjer som söker en community som eftersträvar intelligenta helhetslösningar”.
Cerro Gordo Ecovillage, Oregon. På ett vidsträckt område har här anlagts en stad som på sikt ska kunna rymma 2 500 människor. Ambitionen är att skapa ett självförsörjande minisamhälle, baserat på kooperativ verksamhet.
*
Socialistiskt färgade minisamhällen finns förstås inte bara i USA utan mer och mer i hela världen. Ett framgångsrikt exempel i Tyskland är ”Zegg”, inrättat 1991 i Belzig. ”Zegg” erbjuder gemenskap och ekologiskt tänkande som motvikt till ”marknadsekonomisk kris och klimatkatastrof”. Som så många andra communities välkomnar Zegg besökare. Webbplats: www.zegg.de
I Köpenhamn finns det välkända Christiania: en kollektiv dröm från hippietiden som dock får det allt svårare att överleva samtidens Danmark: myndigheterna vill etappvis ”normalisera” området. ”Fristaden” Christiania tillkom 1971 då ett antal hippies ockuperade ett övergivet militärområde. Självstyre, gemenskap och ekologiskt tänkande har prioriterats. En annan dansk enklav är exempelvis ”Hippie camp” utanför Forstrup, med dryga femtiotalet invånare. Honnörsorden på denna nästan självförsörjande gård, som attraherar många konstnärer, är ”vänskap och respekt”. På Hippie Camp lever 1970-talet vidare, som i en bubbla av tid.
Från och med 1970-talet uppstod även i Sverige många kollektiv – i kölvattnet av 68-radikalismen, hippierörelsen och gröna vågen-trenden. Utanför Torsby fanns Torfolk, dit man inte tilläts köra fram ens med bil, och i Skåne fanns – och finns fortfarande – kollektivet Moder Jord (en av förebilderna för Lukas Moodysons samtidigt både inkännande och lite satiriska film Tillsammans). Ett av de större projekten var Skogsnäskollektivet i Ramsele, där en hel by 1973 befolkades av människor som ville förverkliga drömmen om ett alternativt liv. Kooperativet fortlever än i dag.
För den som vill botanisera i utbudet av kollektiv i 2009 års Sverige rekommenderas Internetsidan ”Kollektivhus och ekobostäder i Sverige”.
Till sist några asiatiska projekt med utopiska förtecken.
Toysato, Japan: en koloni bestående av cirka 700 personer och en av många communities som ingår i ”Yamagishi”-rörelsen, som propagerar för självförsörjande lokalsamhällen inriktade på jordbruk och där idealet på sikt är att bryta sig ur penningekonomin. Yamagishi-inspirerade communities finns även i Australien, Korea, Brasilien och Schweiz. Mer information på www.yamagishi.or.jp/en
Ett enormt projekt – som på sätt och vis kan återkopplas till 1800-talets socialistiska utopier – är det pågående byggandet av Dongtan, ”världens första ekostad”. Området, stort som Manhattan, ska bli självförsörjande och miljövänligt. Solpaneler, vindkraftverk och biogas från avfall ska producera värme och el. ”Vi har tagit fram det bästa som finns inom miljöteknik och samlat det här”, säger Sally Quigg, som arbetar för Arup, en brittisk ingenjörsbyrå som tillsammans med ett investmentbolag i Shanghai projekterat Dongtan.
