Minnen från det europeiska revolutionsåret 1989
5/9 1989: jag och min flickvän påbörjar en flera månader lång rundresa i Östeuropa. Först färja från Trelleborg till Sassnitz, där tåget länge blir stående medan DDR:s tulltjänstemän undersöker skåputrymmen och skrymmande bagage. Men attityden är mjukare jämfört med vad jag minns från tidigare. ”Har ni kommunikationsradio med er?” frågar tulltjänstemannen – men med ett egendomligt lättsinnigt, ja nästan ironiskt tonfall.
Deutsche Reichsbahns tågsätt glider fram över Nordpreussens ödsliga slätter, präglade av stora kollektivjordbruk. Vi dricker öl i en gammalmodig restaurangvagn med vita tygdukar. Kyparen har svart fluga.
6/9: Vi har hamnat i ett land som med sina ånglok, mjölkbarer och enkla mataffärer förflyttar mig tillbaka till femtiotalets svenska landsbygd.
På en kvarterskrog träffar vi en ung man som bjuder oss hem till sig. Han ser sig oroligt om i trapphuset innan vi går in i lägenheten; han får inte bjuda hem västerlänningar. Det stora vardagsrummet är fyllt av böcker, vi diskuterar det politiska läget, undrar vad han tror om en eventuell förändring. Kanske blir det bättre efter Erich Honecker; han är ju gammal nu, säger jag. Nej, nej, svarar vår nyfunne vän med ett uppgivet leende: ”Honecker dör aldrig.”
11/9: Vi anländer till Budapest – samma dag som Ungern öppnar gränsen till Österrike. Tiotusentals regimkritiska östtyskar flyr till Väst via denna oväntade öppning i järnridån.
15/9: Vi hyr en lägenhet i centrala Budapest. En tvåa med balkong kostar 200 kronor i veckan. Med västvaluta lever man billigt här. En middag för 10 kronor, en operabiljett för 20. Vi besöker de uråldriga kaféerna, ofta byggda i samma stil som i Wien (när dessa lokaler byggdes bestod ännu den habsburgska dubbelmonarkin). På många kaféer underhåller pianister, ibland små stråkensembler.
19/9: Jag träffar några personer som berättar om hemliga läsecirklar. Deltagarna byter böcker med varandra och vidarebefordrar översättningar från illegala tryckerier.
23/10: På årsdagen av upproret 1956 deklareras att den tidigare folkrepubliken ska omvandlas till en demokrati. Cirka 100 000 människor samlas utanför parlamentet, där talmannen, Matyas Szüös, ger sin vision av det nya Ungern, stående på samma balkong som ledaren för 1956 års uppror, Imre Nagy.
25/10: Tjeckoslovakiens premiärminister Adamec kritiserar Österrike för att i allt för hög grad bry sig om tjeckiska dissidenter – som exempelvis den bannlyste dramatikern Vaclav Havel. ”För Pragregeringen är sådana aktivister inga alls; de är helt enkelt ingenting.”
31/10: Från Prag rapporteras att 10 000-tals människor samlats för att kräva fria val och en ny regering. Polisen arresterar 355 personer och sårar ett dussintal. Bland andra Pragfilharmonikerna stöder en skrivelse som kräver demokrati.
Ännu osäkert vad den politiska instabiliteten i Europa ska leda till: islossning eller skärpt diktatur?
9/11: Östtyskland öppnar gränsen mot Västtyskland för fri passage. I Berlin råder karnevalsstämning vid övergångarna. (Öppnandet av muren kommer lika överraskande som byggandet av den. Och i båda fallen är orsaken densamma: massflykt från öst till väst.)
12/11: För sjunde vintern i följd tvingas rumänerna leva med drastiska inskränkningar vad gäller tillgång till el och vatten. Lägenheter får värmas endast 4—6 timmar per dag. Inte ens på lyxhotell tillåts glödlampor starkare än 20 watt. Men det rumänska kommunistpartiets organ ”Scienteia” skriver att socialismen är ”det enda alternativet för mänsklighetens fria utveckling” och fördömer de ”antikommunistiska kampanjerna” runtom i världen.
14/11: En patriark för den rumänska ortodoxa kyrkan, Virgil Gheorghiu, arrangerar ett protestmöte i Paris, vid den rumänska ambassaden, riktat mot kommunistregimen i hemlandet.
Proteströrelserna denna höst har ofta sin upprinnelse i kyrkliga samfund; det är där revolutionen har förberetts.
15/11: 400 000 DDR-medborgare demonstrerar för fria val.
16/11: Sovjetunionens president, Gorbatjov, prisar reformvågen som drar fram genom Europa.
20/11: Vi hyr en lägenhet i Prag. På gatorna möter vi hästdragna kärror med sotiga män som skyfflar ut kol till källarna, inför vintern.
Pragpolisen använde i helgen batonger och tårgas för att upplösa en demonstration med 50 000 deltagare. Utan förvarning gick kravallutrustade polisstyrkor till attack.
25/11: Den tjeckiske partiledaren Milos Jakes avgår tillsammans med hela politbyrån. Och landets försvarsminister har förts till sjukhus efter att ha tagit en överdos lugnande tabletter…
26/11: Nybildade oppositionsrörelsen Medborgarforum publicerar ett manifest där de kräver omfattande förändringar av Tjeckoslovakien.
30/11: Den tjeckiska regeringen uppger att man nu förhandlar med Medborgarforum om bildandet av en koalitionsregering. Nyhetsbyrån UPI skriver apropå den snabba utvecklingen i Tjeckoslovakien: ”Sedan beslutet att inte ta till någon kinesisk lösning väl fattats, faller ledarskapet som ett korthus.”
5/12: Det unika mötet mellan Sovjetunionens och USA:s presidenter betecknas som mycket lyckat. Gorbatjov och Bush deklarerar att det kalla krigets era är slut och att de tidigare fiendemakterna nu ska börja samarbeta. Bush föreslår åtgärder för att integrera Sovjetunionen i västs ekonomiska system. Gorbatjov är positiv och säger att Moskva ser fram emot att bli en del av västvärldens ekonomi.
11/12: Jag reser med inrikes natttåg mot Bratislava. De tidigare rödlysande stjärnorna på stationshusen är nu överallt släckta…
12/12: På Café Europa i Prag, med originalinteriör i jugend, är det mesta sig likt. Två gamla herrar, i slitna kostymer, underhåller med violinspel, en tredje ackompanjerar på flygeln. Tillresta västeuropéer sitter vid marmorborden mellan de förgyllda pelarna. Var och varannan har en kamera på stolsryggen: allt kan fortfarande hända.
13/12: Besöker Praguniversitetets juridiska fakultet (universitetet är ett av Europas äldsta). Studenterna fortsätter sin föreläsningsstrejk och ägnar dagarna åt stormöten och opinionsbildning.
14/12: Äter frukost på ”Café Paris”, i centrala Prag, där dissidentgruppen Charta 77 tidigare brukade hålla sina möten. Fortfarande syns regimens spionkameror, monterade uppe vid taklisterna…
Överallt syns affischer på Vaclav Havel med texten: ”Haven na hrad!” Havel till slottet! Alltså: Havel till makten!
Nu när kommunisterna är i minoritet i den nya tjeckiska koalitionsregeringen avslutar Pragfilharmonikerna sin spelstrejk. Orkestern öppningsspelar med en gratiskonsert till förmån för Medborgarforum. Chefdirigenten Václav Neumann dirigerar Beethovens ”An die Freude”. Vaclav Havel, en dissident som nyligen satt fängslad, kommer ut på podiet efter konserten. Publiken i den överfulla salen applåderar hänfört och stampar i golvet. ”Havel, Havel!” ropar de. Musiker och körsångare gör segertecken när de lämnar scenen. Folk jublar och svarar med samma tecken. Euforin är total.
25/12: Rumäniens ledare Ceausescu och hans fru avrättas på juldagen.
30/12: TT-Reuter meddelar: ”Den världsberömde dramatikern Vaclav Havel, som för inte länge sedan beskrevs som samhällets fiende, avlade på fredagen eden som Tjeckoslovakiens president.”
BJÖRN GUSTAVSSON
Deutsche Reichsbahns tågsätt glider fram över Nordpreussens ödsliga slätter, präglade av stora kollektivjordbruk. Vi dricker öl i en gammalmodig restaurangvagn med vita tygdukar. Kyparen har svart fluga.
6/9: Vi har hamnat i ett land som med sina ånglok, mjölkbarer och enkla mataffärer förflyttar mig tillbaka till femtiotalets svenska landsbygd.
På en kvarterskrog träffar vi en ung man som bjuder oss hem till sig. Han ser sig oroligt om i trapphuset innan vi går in i lägenheten; han får inte bjuda hem västerlänningar. Det stora vardagsrummet är fyllt av böcker, vi diskuterar det politiska läget, undrar vad han tror om en eventuell förändring. Kanske blir det bättre efter Erich Honecker; han är ju gammal nu, säger jag. Nej, nej, svarar vår nyfunne vän med ett uppgivet leende: ”Honecker dör aldrig.”
11/9: Vi anländer till Budapest – samma dag som Ungern öppnar gränsen till Österrike. Tiotusentals regimkritiska östtyskar flyr till Väst via denna oväntade öppning i järnridån.
15/9: Vi hyr en lägenhet i centrala Budapest. En tvåa med balkong kostar 200 kronor i veckan. Med västvaluta lever man billigt här. En middag för 10 kronor, en operabiljett för 20. Vi besöker de uråldriga kaféerna, ofta byggda i samma stil som i Wien (när dessa lokaler byggdes bestod ännu den habsburgska dubbelmonarkin). På många kaféer underhåller pianister, ibland små stråkensembler.
19/9: Jag träffar några personer som berättar om hemliga läsecirklar. Deltagarna byter böcker med varandra och vidarebefordrar översättningar från illegala tryckerier.
23/10: På årsdagen av upproret 1956 deklareras att den tidigare folkrepubliken ska omvandlas till en demokrati. Cirka 100 000 människor samlas utanför parlamentet, där talmannen, Matyas Szüös, ger sin vision av det nya Ungern, stående på samma balkong som ledaren för 1956 års uppror, Imre Nagy.
25/10: Tjeckoslovakiens premiärminister Adamec kritiserar Österrike för att i allt för hög grad bry sig om tjeckiska dissidenter – som exempelvis den bannlyste dramatikern Vaclav Havel. ”För Pragregeringen är sådana aktivister inga alls; de är helt enkelt ingenting.”
31/10: Från Prag rapporteras att 10 000-tals människor samlats för att kräva fria val och en ny regering. Polisen arresterar 355 personer och sårar ett dussintal. Bland andra Pragfilharmonikerna stöder en skrivelse som kräver demokrati.
Ännu osäkert vad den politiska instabiliteten i Europa ska leda till: islossning eller skärpt diktatur?
9/11: Östtyskland öppnar gränsen mot Västtyskland för fri passage. I Berlin råder karnevalsstämning vid övergångarna. (Öppnandet av muren kommer lika överraskande som byggandet av den. Och i båda fallen är orsaken densamma: massflykt från öst till väst.)
12/11: För sjunde vintern i följd tvingas rumänerna leva med drastiska inskränkningar vad gäller tillgång till el och vatten. Lägenheter får värmas endast 4—6 timmar per dag. Inte ens på lyxhotell tillåts glödlampor starkare än 20 watt. Men det rumänska kommunistpartiets organ ”Scienteia” skriver att socialismen är ”det enda alternativet för mänsklighetens fria utveckling” och fördömer de ”antikommunistiska kampanjerna” runtom i världen.
14/11: En patriark för den rumänska ortodoxa kyrkan, Virgil Gheorghiu, arrangerar ett protestmöte i Paris, vid den rumänska ambassaden, riktat mot kommunistregimen i hemlandet.
Proteströrelserna denna höst har ofta sin upprinnelse i kyrkliga samfund; det är där revolutionen har förberetts.
15/11: 400 000 DDR-medborgare demonstrerar för fria val.
16/11: Sovjetunionens president, Gorbatjov, prisar reformvågen som drar fram genom Europa.
20/11: Vi hyr en lägenhet i Prag. På gatorna möter vi hästdragna kärror med sotiga män som skyfflar ut kol till källarna, inför vintern.
Pragpolisen använde i helgen batonger och tårgas för att upplösa en demonstration med 50 000 deltagare. Utan förvarning gick kravallutrustade polisstyrkor till attack.
25/11: Den tjeckiske partiledaren Milos Jakes avgår tillsammans med hela politbyrån. Och landets försvarsminister har förts till sjukhus efter att ha tagit en överdos lugnande tabletter…
26/11: Nybildade oppositionsrörelsen Medborgarforum publicerar ett manifest där de kräver omfattande förändringar av Tjeckoslovakien.
30/11: Den tjeckiska regeringen uppger att man nu förhandlar med Medborgarforum om bildandet av en koalitionsregering. Nyhetsbyrån UPI skriver apropå den snabba utvecklingen i Tjeckoslovakien: ”Sedan beslutet att inte ta till någon kinesisk lösning väl fattats, faller ledarskapet som ett korthus.”
5/12: Det unika mötet mellan Sovjetunionens och USA:s presidenter betecknas som mycket lyckat. Gorbatjov och Bush deklarerar att det kalla krigets era är slut och att de tidigare fiendemakterna nu ska börja samarbeta. Bush föreslår åtgärder för att integrera Sovjetunionen i västs ekonomiska system. Gorbatjov är positiv och säger att Moskva ser fram emot att bli en del av västvärldens ekonomi.
11/12: Jag reser med inrikes natttåg mot Bratislava. De tidigare rödlysande stjärnorna på stationshusen är nu överallt släckta…
12/12: På Café Europa i Prag, med originalinteriör i jugend, är det mesta sig likt. Två gamla herrar, i slitna kostymer, underhåller med violinspel, en tredje ackompanjerar på flygeln. Tillresta västeuropéer sitter vid marmorborden mellan de förgyllda pelarna. Var och varannan har en kamera på stolsryggen: allt kan fortfarande hända.
13/12: Besöker Praguniversitetets juridiska fakultet (universitetet är ett av Europas äldsta). Studenterna fortsätter sin föreläsningsstrejk och ägnar dagarna åt stormöten och opinionsbildning.
14/12: Äter frukost på ”Café Paris”, i centrala Prag, där dissidentgruppen Charta 77 tidigare brukade hålla sina möten. Fortfarande syns regimens spionkameror, monterade uppe vid taklisterna…
Överallt syns affischer på Vaclav Havel med texten: ”Haven na hrad!” Havel till slottet! Alltså: Havel till makten!
Nu när kommunisterna är i minoritet i den nya tjeckiska koalitionsregeringen avslutar Pragfilharmonikerna sin spelstrejk. Orkestern öppningsspelar med en gratiskonsert till förmån för Medborgarforum. Chefdirigenten Václav Neumann dirigerar Beethovens ”An die Freude”. Vaclav Havel, en dissident som nyligen satt fängslad, kommer ut på podiet efter konserten. Publiken i den överfulla salen applåderar hänfört och stampar i golvet. ”Havel, Havel!” ropar de. Musiker och körsångare gör segertecken när de lämnar scenen. Folk jublar och svarar med samma tecken. Euforin är total.
25/12: Rumäniens ledare Ceausescu och hans fru avrättas på juldagen.
30/12: TT-Reuter meddelar: ”Den världsberömde dramatikern Vaclav Havel, som för inte länge sedan beskrevs som samhällets fiende, avlade på fredagen eden som Tjeckoslovakiens president.”
BJÖRN GUSTAVSSON
Liknande inlägg
Kommentarer
Om
Björn Gustavsson bloggar här om resmål, både i Sverige och utomlands samt recenserar hotell, restauranger och caféer. Björn Gustavsson är verksam som resejournalist, kulturskribent och författare (han har utgett 11 böcker, bl.a. flera volymer om Eyvind Johnson och tre diktsamlingar).
