bjornsresor.blogg.se

De tre senaste decennierna har jag emellanåt sett fantastiska uppsättningar på de tre stora operahusen i Berlin – men först häromåret fock jag klart för mig att det också finns tre SMÅ operahus.

Vad slags uppsättningar ger dessa minioperahus? Under en februarivecka sonderar jag Berlins undergroundaktiga operavärld. Och ju mer jag letar, desto mer finner jag… Visserligen har förra årets tre minioperahus nu reducerats till två – men å andra sidan visar sig ytterligare ett tiotal småkompanier existera! Jag träffar visionära avantgardister i arbete utanför de etablerade scenerna och blir allt mer nyfiken. Enbart inom området ”alternativ musikteater” fullkomligt myllrar det av kreativitet och nydanade projekt. Operakonst förefaller idag locka många unga regissörer, artister och musiker; synnerhet crossoverprojekt mellan konstarter är just nu hot stuff.

Kammeroper Berlin och Zeitgenössische Oper är nedlagda, och åtskilliga musikteaterproduktioner må vara av engångskaraktär, men i den tyska huvudstaden existerar idag åtskilliga småkompanier med kontinuerlig verksamhet – och de verkar dessutom frodas i skuggan av de etablerade scenerna.

Den som bäst initierar mig är den unge svenske sångaren Emil Roijer, som för några år sedan flyttade till Berlin just för att han var intresserad av alternativ opera och dessutom ville vara med och producera nyskapande musikteater. Här några aktuella operagrupper i stan:

Neuköllner Oper: Kallas ibland ”Berlins fjärde operahus” och håller till i en stor gammal teater i mångkulturella Neukölln; gamla arbetarkvarter som på senare år börjat bli hippa. Jag ser Die akte Carmen; Bizets opera utspelas här bland utblottade immigranter. Sviniga fångvaktare illustrerar korrumperad, cynisk makt. Styckets huvudperson vet att spela på sin sexualitet – men här ganska nedtonat. Iranskfödde regissören David Nouchtar-Samorai speglar – med berörande scenisk nerv – kvinnoförtryck, arbetslöshet, asylsökandes desperation... Projektet görs i samarbete med teaterfolk Europa runt; bl.a. kommer det i höst att uruppföras fyra Carmen-versioner i Barcelona, skrivna av unga tonsättare och librettister. Musikerna i Neuköllner Oper, sju stycken, sitter intill scenen. Bland det bästa: när Carmen i slutet av första akten i ett slags operamässig inre monolog minns sitt ursprung genom att sjunga en arabiskliknande folksång.

Dramaturgen och konstnärlige ledaren Bernhard Glocksin skriver i programbladet: ”Människorna i Neukölln speglar vad som händer i Berlin, i Tyskland. Ansikten, kroppar, grupperingar har förändrats. Sedan år tillbaka har klyftan mellan fattiga och rika drastiskt ökat, och också klyftan mellan dem som vi låter komma in i samhället och dem som får stå utanför. Carmen berättar om de senare.” Jag träffar Bernhard Glocksin och ber honom beskriva de konstnärligt sett största skillnaderna mellan hans teater och exempelvis Deutsche Oper. ”Hos oss är gagerna mycket lägre, vi har ingen orkestergrav, ingen stor scen – och därigenom maximal frihet i det konstnärliga arbetet. ’Verktrohetens korsett’ kan äntligen slängas.”

Bernhard Glocksin beskriver den just nu hetaste trenden: att fritt testa sig fram i det sceniska arbetet; att mixa talteater, film och opera…

Hauptstadtoper: Berlinpressen har berömt denna pyttelilla, kaxigt benämnda opera (”Off-scenens pärla”, ”Litet hus – stor opera”). Den vardagsrumsliknande, gemytliga lokalen tar max 55 besökare. Kaffe och hembakt serveras i pausen. Konstnärliga ledaren Kirstin Hasselmann – som själv deltar som sopran – är en visionär allt-i-allo som vill förverkliga en livsdröm: att göra operakonsten mer lättillgänglig. Hon hoppas dessutom att ensemblens experimentella grundhållning ska tilltala även operakännare.

I vår, lagom till femårsjubileet, ges en scenisk variant av Vivaldis De fyra årstiderna; de kända satserna interfolieras av lieder-sång baserad på Franz Wedekinds diktcykel med samma namn. De tre musikerna (cello, gitarr och mandolin/trummor) är verkligen virtuosa och låter emellanåt Vivaldi övergå i jazz, brasiliansk samba, rysk folksång… Det är häftigt (nästan dionysiskt uppsluppet i Vinter-prestot) samt – paradoxalt nog – gjort med stor pietet gentemot originalet. Jag ser även Hauptstadtopers Don Giovanni. Musikerna får Mozarts musik att skimra, och recitativen har ersatts trollflöjtenaktigt folkliga scener. Sammantaget en inspirerande lekfullhet kombinerat med tydlig förankring i originalet. Det är lite ”dockteateropera” över upplevelsen – som ger mersmak.

Kirstin Hasselmann säger sig vilja upptäcka och arrangera den klassiska operarepertoaren genom att prova nya, experimentella koncept. Ensemblen utgår från de klassiska verkens kärnberättelser men omskapar, förkortar skeenden, odlar ett slags småskalighet, lyfter fram det allmänmänskliga, det emotionella. ”Åskådaren”, säger Hasselmann, kan hos oss, ”i konstnärernas omedelbara närhet, uppleva ett format som möjliggör en vidöppen inblick i operagenren”.

Novoflot. En nydanande operagrupp som sedan starten 2002 samarbetat med exempelvis Volksbühne och konstmuseet Hamburger Bahnhof. Flera av produktionerna har varit sceniskt mobila och har iscensatts i vardagliga stadsmiljöer. Ensemblen gillar att göra upptäcktsresor i den klassiska operarepertoaren. Man har dessutom bl.a. iscensatt Kafka samt en ”futuristisk” opera; ”The victory over the sun”. När jag ber en av grundarna, dirigenten Vincente Larranaga, definiera vad han tycker utmärker den alternativa operakonsten, svarar han: ”impulsen, glädjen att testa, att experimentera med nya format, prova nya vägar”. Småkompanierna kan arbeta mer flexibelt, hävdar han, men också ”med ett större mått av konstnärlig frihet”.

Tristan Associates. Ett berlinkollektiv som gör barockopera i häftiga nytappningar; visuellt anslående, avantgardistiskt, med dansinslag och där originalmusiken elektrifierats och fått techno-rytm. Gruppen, som vill lyfta fram barockoperans omedelbarhet och starka emotioner, har haft stora framgångar med bl.a. Händels Ariodante, som i höstas gjordes i Elisabethkirche.

Kiez Oper. Ensemblen, bildad av mezzosopranen Rowan Hellier, satsar också på barockopera. Man har gjort uppsättningar på nattklubbar och i f.d. badhhuset i Wedding. Under Alex Ecclestons ledning fortsätter ambitionen att ta operan in i samtiden och att spela på ”oväntade” ställen (en av produktionerna iscensattes på en av Berlins tunnelbanelinjer). Ofta maffiga crossover-projekt och överlag estetiskt nydanande.

Musica Sequenza. En av de mest intressanta grupperna, som i sin vilja att förnya operakonsten suddar ut genregränser och skapar suggestiva hybridformer, hela tiden i dialog med andra konstarter och oftast med fusionen barockmusik–elektronisk musik. Tidstrogna barockinstrument kombineras med synthesizers och tungt beat. Konstnärlige ledaren Burak Özdemir har bl.a. initierat en serie betitlad ”Opera del futuro”.

Härutöver kan nämnas t.ex. Radialsystem V (ett 2 500 kvadratmeter stort kultur- och evenemangscentrum i en f.d. pumpstation där flera kompanier, bl.a. kända Sasha Waltz & Guests, huserar), Operalab Berlin (gruppens Evan Gardner utforskar musikdramat som medium, med abstrakta ljud- och scenvärldar), Wohnzimmeroper, Stageink, Schneider+, Junge Oper Berlin…

Kulturstaden Berlin ter sig efter denna februarivecka mer spännande än någonsin.


Faktaruta:
Neuköllner Opers ledare, Bernhard Glocksin, är med och arrangerar en europeisk festival för alternativ musikteater – nästa gång i Berlin 2016. Neuköllner Oper har också en egen festival, i juni: ”Move Op!”
Bland mycket annat senare i år: Transmute III (Händelopera med Musica Sequenza, ges på Händel Festspiele i Halle, 6/6), Figaros bröllop (Hauptstadtoper, 27/3), Golem (Neuköllner Oper, 11/6).
För ytterligare information: googla på respektive ensemble samt kolla även evenemangskalendern på berlin.de. För generell information rekommenderas både visitberlin.de och tyska turistbyrån, germany.travel/se. Det finns även föreställningsklipp på Youtube – t.ex. ”Opera with DJ & Visuals in Berlin” och ”Musica Sequenza – Opera del Futuro”.


(Ps. till redaktionen: flera av dessa barockoperor i modern tappning kan påminna om Opera Skaalas ”Heart of light” – tydligen en av Finlands finalister till årets eurovisionsschlagerfestival!! Alternativ opera håller visst på att bli en trend!?)