Waldemarsudde, hösten 2014
Vilken vacker treklöver på Waldemarsudde denna försommar: Karl Nordström, Rigmor Grönjord och Staffan Nihlén!
På nedervåningen stora ytor med Karl Nordströms stämningsmåleri; kanske lite paradoxalt ”fosterländska” med tanke på konstnärens engagemang för den moderna konsten. Men Nordström var både nationalromantiker och radikal; en vanlig kombination bland dåtidens intellektuella. Och hans hölderlinskt stillsamma landskapsmeditationer gav med tiden vika för abstrakta färgkonstellationer i Cezannes anda.
Så lustfyllt att i rummen bortom Prinsens kök möta Rigmor Grönjords nonfigurativa vävar! Avancerad textilkonst med skarpa färgkontraster och spännande former... Den varierade tematiken ger känslan av abstrakt musik, men också av sinnliga mysterier. Huvudintrycket är arkitektoniskt – och associationerna till Mondrian oundvikliga.
Sedan estetiska välbehagsrysningar när jag i ateljérummen möter Staffan Nihléns verk. Skulpturer i sten och trä, men också installationer i andra material – alltsammans andas kraftfull artikulation, liksom en sofistikerad känsla för mötet mellan det råa och det finkänsliga; mellan natur och kultur. När jag därtill läser Nihléns texter i den fint illustrerade ”Sten, järn, ljus och vind” (ellerströms) är det bara att inse: jag har fått en ny konstnärsidol!