Skånska gästgiverier
Flera timmar vandrar jag genom gyllengula bokskogar på skånska Söderåsen; nationalparken med ett av Europas största lövskogsområden. Överväldigande! – det känns som att gå in i medeltiden…
På eftermiddagarna äter jag middag på gästgiverier där tiden stått stilla. Vita tygdukar, servitriser med förkläden, rader av gamla tavlor - överallt ett gammaldags gemyt.
I de ombonade sällskapsrummen i Röstånga gästgiveri intas kaffe. Även närbelägna Spångens gästgiveri tycks opåverkat av 2000-talet. Restaurangen blev förresten riksbekant när Edward Persson 1939 spelade källarmästare Jeppson i ”Kalle på spången”.
En stilla sorlande publik tassar fram och tillbaka mellan buffén och borden. Hela tiden hörs Edward Persson i högtalarna: ”Sång till Skåne”, ”Skördegille”, ”Lördagsfröjd”... Med ens känns det som om jag förts tillbaka till 30-talet.
Nu sjunger Edward Persson slagdängan ”Lite grann från ovan”. Men vänta nu: den sista versen, ”Nu jordens alla murar börjar skaka, en samling dårar satt vår värld i brand”, den spelade han ju aldrig in! Ville producenterna inte blanda in ett begynnande världskrig i en underhållningsfilm?
Jag hör några bordsgrannar tala illa om Perstorp: centrumet befolkas av somalier, ”som svensk känner man sig utanför”… Med ens slår det mig att denna trakt är ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen. Som om vissa inte vill inse att idyllens murar ”börjat skaka”. Jag fortsätter till Perstorp. Det slitna samhället är förvisso ingen idyll. Men det är inte världen heller. Gamla gästgiverier är underbara – men de får inte skymma sikten för världen utanför. (2013)
