Prenzlauer Berg, Berlin

I början av 1990-talet blev den nedslitna stadsdelen Prenzlauer Berg i Berlin snabbt ett tillhåll för unga radikaler. Mängder av övergivna hus ockuperades, en rik flora av kollektiv bildades, och många konstnärer flyttade till området. Röda tyger med uppmaning till revolt (mot allt möjlig) hängde ner från fönstren.
I Tacheles, en tempelliknande, kvällstid mycket mörk byggnad (ett f.d. varuhus, delvis sönderbombat 1944) arrangerades kulturkvällar. I en stearinbelyst källarlokal, ”Massengrab”, samlades anarkister och radikala socialister för att smida framtidsplaner.
Över de svarta gatstenarna skramlade hästdragna kärror lastade med kol – som skyfflades ner i de slitna hyreshusens källare. Röken av kol var överallt förnimbar. Biltrafiken var gles och dominerades av tvåtaktsputtrande Trabanter och ryska bilar av likartat slag.
Bostadshusen från sent 1800-tal var mer eller mindre förfallna, många fasader var pepprade av kulsputekärvar och granateld. Däremellan syntes affärsnamn från förkrigstiden: ”Schumacherei”, ”Lebensmittel” osv. Här och var mötte ruiner eller öde, gräsbevuxna områden. Det var som om kriget hade slutat helt nyligen.
På senare tid har gentrifieringen förvandlat stadsdelen, som blivit ett hipster-paradis. Radikalerna har flyttat längre ut: de omringar den hippa innerstan. (2014)