Faktaruta:
Istanbul har cirka 13 miljoner invånare och är Turkiets kulturella och ekonomiska centrum. Huvudstaden Ankara, med 4 miljoner invånare, är mer av administrativt och politiskt centrum.
Istanbul, som fram till 1926 hette Konstantinopel, var 2010 europeisk kulturhuvudstad, tillsammans med Pécs och Ruhrområdet.
En av Turkiets rikaste män, Ahmet Kocabiyik, vd för det familjeägda industrikonglomeratet Borusan Holding, fullkomligt älskar västerländsk klassisk musik. Ja, så till den grad att han köpt sig en egen symfoniorkester! Ahmet Kocabiyik vill öppna dörren inte bara till västerländsk musik; han vill också – i vid mening – sprida västerländsk kultur i hemlandet. Hans mission är kort sagt att bidra till ett ”moderniserande” av Turkiet och att ”skapa ett bättre samhälle”.
Borusan Holding – som nått sin framgång genom försäljning av stålprodukter – finansierar inte bara en symfoniorkester, utan också (bland annat) ett eget musikhus och ett bibliotek. Företaget sponsrar årliga ”Istanbul Music Festival” och har öppnat ett konstmuseum i sitt administrativa högkvarter vid Bosporens strand. Här visas delar av Zeynep Hamedis enorma samling av nutidskonst.
Borusan Istanbul Philharmonic Orchestra (känd som BIFO) har existerat sedan 1999. BIFO – förmodligen världens enda privatägda symfoniorkester – har nyligen spelat in en cd med musik av Prokofiev, Bartók och andra tidiga 1900-talskompositörer. En första Europaturné planeras, liksom en Beethovenfestival.
I våras framförde BIFO Mahlers tredje symfoni, som här fick Turkietpremiär! Konserten ägde rum i kongresscentrumet – där Borusanfirman regelbundet hyr in sig. Nytillträdde österrikiske stjärndirigenten Sascha Goetzel ledde orkester, körer och solist genom det grandiosa, en och en halv timme långa verket. Märkligast av allt: denne unge, dynamiske österrikare är nästintill porträttlik med Mahler!
Framförandet var sublimt, men också aningen pikant: här satt musiker som tidigare knappt ens hört talas om Mahler och spelade med en passionerad hållning (en rytmisk piffighet, etc.) som gav tolkningen en lite exotisk krydda. Finländska världsstjärnan Monica Groop excellerade i altpartierna, och den jättelika kören sjöng berörande högstämt. Inte minst den disciplinerade barnkören (Borusans egen!) imponerade vad gäller tonbildning och frasering.
Dagen efter konserten träffar jag Ahmet Erenli, generaldirektör för ”Borusan Culture and Arts”, som berättar om offensiva satsningar på barn och ungdom, om samarbete med landets statliga orkestrar och om ambitionen att lyfta fram även turkiska tonsättare. Samma kväll får jag lyssna på avantgardistisk jazz i Borusans egenbyggda musikhus, som satsar på samtida, nyskapande musik. Senare i år ska orkestern göra en crossoverkväll tillsammans med techno-musiker…
Sammantaget är spännvidden stor, och satsningarna väldiga.
BIFO:s konstnärlige ledare, Sascha Goetzel, berättar om det unika: en privatorkester som tjänar samhället... Samarbeten sker åt många håll, bl.a. tillsammans med kulturcentralen Artefakt i Berlin.
Sascha Goetzel lovprisar Istanbuls kreativa klimat – ”en smältdegel ungefär som Berlin på tjugotalet”.
Vilken är då den klassiska musikens status i Turkiet? Enligt Sascha Goetzel blir den nu allt mer populär.
-Utvecklingen kanske kan jämföras med den i Japan under 70-talet. Fler och fler intresserar sig och följer regelbundet konserterna. När jag började med orkestern här var det ungefär 70 procents beläggning; nu efter fyra säsonger är nästan varje konsert utsåld.
-Borusan vill vidareutveckla orkestern till internationell toppnivå. När jag – under mitt Don Giovanni-projekt på Marinskijteatern i Moskva – tillfrågades om tjänsten, bad mig företagsstyrelsen ge en detaljerad, artistisk vision och strategi för hur jag ville utveckla orkestern till att bli en av Europas främsta.
Skillnaden att arbeta med en turkisk och västeuropeisk orkester är enligt Sascha Goetzel påtaglig.
-BIFO:s huvudstyrka är sensitivitet, passion och en ambition att i varje givet ögonblick vilja lära och växa. De flesta av dessa musiker hade till exempel aldrig spelat Mahler. Det gjorde att allting blev nytt, fräscht. Vi byggde upp musiken från grunden…
-Artistiskt utvecklas BIFO nu snabbare än någon annan europeisk orkester – ja kanske snabbast i världen.
Sascha Goetzel känner att han även själv utvecklas:
-Att ha en toppmotiverad, openminded ”ljudkropp” i sina händer, en orkester i klassen A+, innebär naturligt att man blir bättre, tillsammans med musikerna. Att dirigera är en konst likaväl som att spela ett instrument.
Dirigentens instrument är orkestern, och för att utveckla ens färdigheter måste man få praktisera på högsta möjliga nivå. Jag vill ge musikerna utmaningar – en känsla av att uppnå saker. Vägen framåt bestäms av en blandning av utmaningar och hårt arbete, men också av ödmjuka reflektioner.
Företagsledaren Ahmed Kocabiyk, som lär planera sina affärsresor utifrån vad som spelas på konserthusen runtom i världen, har beskrivits som motsatsen till branschens sedvanliga ”alfahannar”; han ses snarare som en Umberto Eco-typ…
”Borusan Cultural Foundation”, där även Ahmet Kocabiyks syster Zeynep Hamedi sitter i ledningen, har byggt upp en rad kulturinstitutioner i den turkiska huvudstaden. Borusans betydelse för kulturlivet i Istanbul påminner om situationen i Lissabon, där den s.k. Gulbenkian-stiftelsen finansierar konstmuseum, konserthall, orkester och bibliotek m.m. – alltsammans utifrån en donation gjord av den stenrike affärsmannen Calouste Sarkis Gulbenkian, född i Istanbul, död 1955 i Portugal. (2013)
