Hallingdal, Jens Björneboe, Eyvind Johnson
Novemberkväll i Hallingdal, ett stycke öster om Hardangervidda. I kulturhuset i Ål håller jag föredrag om Eyvind Johnson. Publiken lystrar: här får de höra lite om den svenska 1900-talsförfattare som kanske visste mest om norsk skönlitteratur.
Jag spelar upp en några minuter från en bandinspelning där Eyvind Johnson 7 maj 1945 håller ett högstämt tal, ”Norge fritt”, och där han med en retorik värdig en Krilon beskriver hur ”den nordiska syskonringen av folk” nu åter kan knytas samman.
En av åhörarna berättar att hennes pappa var författare och hemma i bokhyllan har en rad böcker med dedikation av ”vännen Eyvind”. Några konstnärer i publiken inviterar på en liten supé med sik från Telemark, flatbröd, fäbodsmör m.m.
I övrigt en intensiv arbetsvecka i fjälldalen intill, där jag om dagarna håller fyr i den Jötul-kaminen i Jens Björneboes 1700-talshärbre; han flyttade hit på 1950-talet – men också Agnar Mykle och flera konstnärer kom hit till Leveld för att söka inspiration och arbetsro. Sedan något år tillbaka har här inrättats ett konstnärscentrum, tack vare bl.a. författaren Josein Gaarder.
Jag vandrar på snövita högfjäll, promenerar längs en brusande älv, provianterar i lanthandeln och skriver dagarna i ända. Bestämmer mig för att läsa Björneboes trilogi om bestialitetens historia; för övrigt ett av Knausgaards norska favoritverk. (2014)
